Promenaden

Jag står isolen vid ett cyckelställ och väntar på min vän. Jag ser på alla som kommer förbi, som går in och ut i svängdörren till köpcentret. Jag förväntar mig något bekant.
När personen kommer är det en helt annan. Han bjuder mig på mat. Han bjuder mig på allting.
Jag tycker lite synd om honom. Han borde inte vara osäker. Jag är säker och bestämd.
Men min tillvaro är lite osäker. Hans är ganska säker.
Min andra vän kommer. Vi hälsar och vi går. På promenad i vårsolen.
DU och jag har varit vänner så länge men vi har inte vetat om det.
Vi har knappt träffats förrän nu. Jag har sett dig drömma. Vi är lika och olika.
Nu känner jag igen dig.
Du måste kissa i en dunge så jag sätter mig på bänken. Folk går förbi i solen.
- Solen är varm och skön. Vi ska inte klaga på den kalla vinden, säger du när du sitter bredvid.
Vi kunde ha gjort något helt annat, tänker jag efteråt. När jag är ensam igen.
Varför vet jag inte....aldrig helt nöjd? Jag vill känna, vill känna hur det känns.
Vill känna dig. Kram till dig! Igen och igen och igen...
Du är en god vän. Alltid.
Just i ögonblicket jag skriver detta sms;ar du - Hur mår du?
- Ska vi gå över isen i solen?
Jag skulle ha velat fråga. Vill prata mer.  -Kommer den tiden?
Jag har en dröm, ibland lite svag men den är nog den starkaste. -Vad är din dröm?
Du bjöd mig på fika med morotsbakelse. Bakelse för speciella tillfällen. Tack!
Du inspirerar mig. - Hur är det möjligt? Magiskt! En skön varm känsla som bara du kan.
- Jag tackar dig!
Jag ser dig och jag kommer alltid att se dig.
Jag läser och jag skriver. Nu samlar jag på målat och skrivet.
- Walk with me, talk to me, follow your heart <3
Jag vill att du ser mig. - Gör det!