Promenaden

Jag står isolen vid ett cyckelställ och väntar på min vän. Jag ser på alla som kommer förbi, som går in och ut i svängdörren till köpcentret. Jag förväntar mig något bekant.
När personen kommer är det en helt annan. Han bjuder mig på mat. Han bjuder mig på allting.
Jag tycker lite synd om honom. Han borde inte vara osäker. Jag är säker och bestämd.
Men min tillvaro är lite osäker. Hans är ganska säker.
Min andra vän kommer. Vi hälsar och vi går. På promenad i vårsolen.
DU och jag har varit vänner så länge men vi har inte vetat om det.
Vi har knappt träffats förrän nu. Jag har sett dig drömma. Vi är lika och olika.
Nu känner jag igen dig.
Du måste kissa i en dunge så jag sätter mig på bänken. Folk går förbi i solen.
- Solen är varm och skön. Vi ska inte klaga på den kalla vinden, säger du när du sitter bredvid.
Vi kunde ha gjort något helt annat, tänker jag efteråt. När jag är ensam igen.
Varför vet jag inte....aldrig helt nöjd? Jag vill känna, vill känna hur det känns.
Vill känna dig. Kram till dig! Igen och igen och igen...
Du är en god vän. Alltid.
Just i ögonblicket jag skriver detta sms;ar du - Hur mår du?
- Ska vi gå över isen i solen?
Jag skulle ha velat fråga. Vill prata mer.  -Kommer den tiden?
Jag har en dröm, ibland lite svag men den är nog den starkaste. -Vad är din dröm?
Du bjöd mig på fika med morotsbakelse. Bakelse för speciella tillfällen. Tack!
Du inspirerar mig. - Hur är det möjligt? Magiskt! En skön varm känsla som bara du kan.
- Jag tackar dig!
Jag ser dig och jag kommer alltid att se dig.
Jag läser och jag skriver. Nu samlar jag på målat och skrivet.
- Walk with me, talk to me, follow your heart <3
Jag vill att du ser mig. - Gör det!

Jag bor i Solna....

Har någon sett mig någon annanstans, tro?
Jag tror ingenting...jo, jag tror på drömmar. Jag tror att  vi kan uppleva våra drömmar bara vi tror på dom tillräckligt mycket. Om vi ser oss där framme i vår dröm eller skapar drömmen omkring oss så är det mycket lättare att nå dit.
Jag är här och någon annanstans. Vem ser mig?
Jag säljer blommor för dom är inte mina. De ska vara någon annans.
Jag skriver och jag målar.
Det är inget yrke. Jag har inget yrke. Men det är ett liv, ett bra liv.
Och jag är florist, tror jag.
Det kunde vara ett ännu bättre liv om min anställning var bra eller helt okej och om min lön vore den lön jag är värd att få.
Jag har arbetat två månader men det har jag inget papper på. Ska jag stanna eller gå?

Jag bor i Solna men längtar till skogen. Där kan jag inte bo för där får jag ingen lön.Men om jag säljer tavlor då spelar det ingen roll var jag bor (måste jag bli "stor"?)
Jag kan måla här och där, här där jag är!
Ett bra liv. Och jag är florist som säljer så bra blommor som jag bara kan.
Den drömmen är sann  - än så länge!

Majsan skriver...

Majsan satt vid sin systers köksbord och hon bestämde sej för att börja skriva...
I detta kök hade hon växt upp, det var deras föräldrahem. Nu bodde hennes kloka syster där och det var fint, pyntat och iordning. Varje hörna var som hämtad ur Sköna Hem. Tryggt och bra!
Själv hade Majsan mest bara sej själv och hon undrade lite över varför det hade blivit så.
Majsan var egen, hade drivit eget företag 2 ggr., hon studerade konst från och till och hoppade på det ena "nya" projektet efter det andra. Hon hade jobbat med flera olika jobb också men inte fastnat. Det som hade hållit henne fast, rejält fast, var hennes relationer. Den senaste hade efter den otäcka, kattastrofala och traumatiska olyckan blivit någonslags segsliten gråskalig sörja.
Hon orkade inte längre, hon orkade knappt tänka...
Majsan sökte efter "nya" vägar, ett sätt att hitta ut, men mest en väg att hitta hem. Hemma för Majsan är och kommer alltid att vara just detta kök, detta hus. Den lilla röda stugan nära skogen i Värmland! Med katt, gräsmattor, solig trappa för morgonkaffet, björkarnas sus, blomsterrabbatter, ganska nära till sjön...
Trampade stigar i skogen, smultron-och svampställena, den lilla bäcken där det fanns feta kräftor förr,
koskit i hagen (det betar småkossor varje sommar som mamma pratar med), vitsippsbacken och släkten + grannarna (numera norska, tyska och holländska). Allt det där är att längta till, att komma tillbaka till och att få distans till....
Majsans lediga dagar under sportlovet betydde väldigt mycket!

#Majsan minns ett sommarlov när det var varmt och badvänligt och hon & systeryster fick för sej att bygga en brygga....det gick fort och lätt, alla grejer som behövdes fanns ju där och bryggan blev jättefin.
Det var bara det att när pappa kom hem från jobbet tyckte han att vi inte hade behövt tagit de allra finaste brädorna! Men han tyckte nog egentligen att vi hade gjort ett bra arbete och körde ner bryggan till sjön med sin traktor.#

Majsan samlade sej, återhämtade kraft...riktigt hur hon kom upp vet hon inte men det gick. -Allting går!
Men man måst kämpa för det gör sej inte själv.
Majsan hade en enkel filosofi -Det enkla är alltid det bästa! Hon vill leva enkelt, okomplicerat, naturligt och resurssnålt. Majsan värnar om miljön och oroar sej ganska ofta över situationen i världen.
Just nu ser det inte så positivt ut för den. Det som hände i Japan borde inte hänt......